nelayah.se

Med mitt vanliga tur så har jag gått och blivit förkyld vilket är störigt eftersom jag behöver jobba och kan inte bara ligga hemma sjuk hur länge som helst. Va hemma igår men idag ska jag försöka jobba är det tänkt. Jag vet att jag kanske är en smittohärd men jag bara måste jobba. Jag ska forsöka inte hosta så mycket. Nysa och sånt slutade jag med igår i princip..

Föresten har jag en nyhet att berätta, – är ni beredda?

Jag har köpt en iPhone 16gb svart…. Sa upp mig från 3 och gick över till Telia.
Gissa om jag är nöjd???? Skriver detta inlägg med den från bussen…

Okej, jag läste denna hos Angelica och Alisa och blev sugen att göra en med. So, here goes nothing:

För tio år sedan:
Var jag tolv och naiv. Oskyldig men ganska kaxig liten tjej. För ungf 10 år sedan började jag på Nivrena skolan, mina första dagar på den skolan var inte det lättaste. Hamnade i raggarnas korridor, tillsammans med två klasskamrater, och fick snus kastade på oss, sen kom det fram 2 killar ur nian och började prata med oss, och dra i oss, taffsa, så vi flydde därifrån så fort vi kunde. Och dom kommande åren gick vi igenom den korridor kanske 5-10 ggr som högst. Månaderna som följde innehöll mycket dramatik, det hände en del under dom åren. Men i 7an var jag en riktig nörd. Jag hade bott i Sverige i 2 år.

För fem år sedan:

17 år och sambo med min dåvarande pojkvän. Ung och naiv fortfarande, trodde på evig kärlek, och flöt omkring på rosa moln. Förlovad. Jag var jag förväntansfull inför 3dje ring, och  hade bestämt mig att jag skulle ta skolan på allvar. För jag hade redan börjat planera att flytta och plugga utanför Sundsvall. Jag hade haft en tuff sommar bakom mig, min dåvarande pojkvän hade hamnat på akuten i början av sommaren, och var på bättringsvägen i aug. Så vi åkte till Bryssel ungf vid den här tiden på året, och spenderade en lång weekend där. 

För ett år sedan:

Var jag fortfarande i Vitryssland på besök, om inte på väg till Sverige i en bil någonstans i Litauen eller Lettland. Hade tankarna fyllda med tentan i Extern Redovisning, som var det enda som stod emellan mig och mitt examen. Förhoppningar om att arbetsintervjun som jag va på i juli skulle leda till ett jobb i Stockholm, och förverkliga min dröm om att få flytta ner och arbeta i Stockholm.  Helt ovetande om att jag skulle träffa min underbara pojkvän Thomas, som jag träffade 31 aug 2007.

För sex månader sedan:

Hade min älskade pojkvän återvänt hem till Sverige efter en resa till Thailand, så jag var överlycklig över det. Jobbade mycket, och kom hem rätt sent på kvällarna.  Spenderade mycket tid i Norrtälje och Rådmansö när jag var ledig. Fiske, mys och så. Men ungf vid den tiden började saker och ting bli lite jobbiga, bostadssituationen, samt jobbsituationen förvärrades däromkring, och det urartade ganska snabbt. Så för ett halv år sedan började jag  min halvmörka period. Stress, nervösitet, och sånt…

För en månad sen:

Hade jag semester! Underbart skönt, hade spenderat 2 veckor hemma i Norrtälje, men 19juli precis på dagen, tog jag flyget till Minsk för att åka och hälsa på min mormor, och alla andra. Dagen efter förnyade mina föräldrar sitt äktenskap i kyrkan och det var riktigt mysigt! Jag var jätte förväntansfull inför mitt nya jobb.

För en vecka sedan:

Minns jag inte riktigt vad som hände, just tisdag förra veckan. Men det var väl det vanliga, jobb, hem umgås med sambon, och myst.

Igår:
Kom jag med bussen hem, och sambon väntade mig, så vi gick hem och han tog hand om middagen, gjorde en underbart god middag som vi avnjöt tillsammans i vårt mysiga kök. Hjälptes åt med disken, och landade i soffan framför tvn, tittade på OS, och småpratade.

För en timme sedan:
Kom jag hem från jobbet, slängde soporna och satte mig framför tvn i soffan, tog fram datorn.

Imorgon:

Är det möte på jobbet, sen vardagsrutinerna. På kvällen har vi inte planerat något ännu.

Om en vecka:

Jobbar jag och längtar till helgen, då det kanske blir en kräftskiva med päronen.

Om en månad:
Får jag min lön igen, har efterskottslön så den är efterlängtad. Jobbar och trivs en massa

Om sex månader:

Har jag arbetat i ett halvår, och trivs enormt, och dom trivs med mig, så jag får jobba kvar Vi planerar resan till Kuba för fulla muggar.

Om ett år:

Jobbar jag med samma sak som idag, eller kanske avancerat lite i arbetsuppgifterna. Min sambo har kommit in på polishögskolan och ska påbörja sin utbildning om några dagar. Han är överlycklig, och jag är glad för hans skull.

Om fem år:

Jobbar jag med ekonomi, möjligen inom controlling eller marknadsavdelning. Min sambo är färdig polis, och har redan jobbat i ungf 2 år som polis. Vi har gift oss och vi har ett kärleksbarn ihop samt planerar en lillebror/syster till han/hon. Jag är mammaledig och älskar att pyssla om mina älsklingar. Vi är fortfarande lika kära och spenderar våra sommrar ute på landet, med fiske, bad och båtfärdar. Mina föräldrar har flyttat till Stockholm.

Om tio år

Så är vi en fin familj, 2 barn, hund och hela köret. Lyckliga och nöjda…möjligen har lite av en 30 års kris…:) haha

Det är återigen vardag, sitter på jobbet och funderar över vad det är jag ska börja första arbetsdagen för veckan. Helgen har varit bra, lugn men bra. Lördagen spenderades på Rådmansö, med kajakpaddling och segling, lite senare mot kvällen. Båda sakerna var något jag aldrig provat göra tidigare, och jag måste säga att jag gillade båda. Speciellt seglingen, verkligen en tuff känsla när vinden lixom drar fram segelbåten.

Gårdagen spenderades mestadels i en bil, vi åkte till Dalarö och hämtade båtsläpet, för att ta hem den. Båten är ju såld, och vi lånade ut kärran till dom som köpte den, så vi var tvungen att hämta den. Vilket tog hela dagen, i och med trafiken, samt 30km/h begränsningen. Så det va lite trögt och jobbigt.

Men nu är det måndag idag, och nya tag på jobbet….

Snacka om lång väntan, jag står i kö hos kundtjänsten på comhem, aaaah, när man ringer kundtjänster får man alltid räkna med en halv timmes väntetid.  Trögt!

Hej alla som läser, jag vill be om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera. Jag har helt enkelt inte tid till det. Det känns jätte tråkigt, men jag har lixom ingen lust att blogga när jag kommer hem från jobbet. Och på jobbet är det fullt upp hela dagarna än så länge så jag har inte tid där heller. Därmed hamnar bloggandet i klämm.

Idag var jag på apoteket och köpte hydrokortisonsalva, mina fingrar har fått eksem, små vätskefyllda blåsor runt nagelbanden, så jag har även blivit tvungen att ta bort akrylen från mina naglar, samt klippa av längden till minimala. Det känns sisådär, naket, kan man säga… Jag har vant mig vid att ha långa naglar, men jag tror jag har utvecklat någon slags allergi mot akryl eller något annat som jag använt vid förstärkning av mina naglar. Nu kliar det och svider och är bara allmänt jobbigt, så jag ska låta dom vila några månader tror jag.

Så jag vill bara varna alla som förstärker sina naglar med akryl, att vara försiktiga, för det verkar som om man i längden kan utveckla en rejäl infektion eller eksem.

Jag vägrar tro att sommaren är över. Det kan lixom inte vara så. Det får inte vara så.
Sitter och tittar efter dörrar till lägenheten, vi tänkte byta ut dom vi har, till vita fina nya dörrar. Det hoppas vi ska lyfta hela utseendet på lägenheten. Jag menar dom dörrar vi har idag, ser ut som hej kom o hjälp mig. Hemska enligt mig och sambon. Men det är lättfixat . Vi har ju handlat en del till vardagsrummet, så det börjar arta sig här. Sen är det så att det snart är dags för inflyttningsfest. Jag tycker att vi har varit duktiga som nästan fixat alla möbler och saker till lägenheten, fastän vi hade flyttat in hit i slutet av maj. Inte gått mer än en och en halv månad. Sen har jag ju vart mellan jobben, och då har man ju fått hålla i pengarna, i och med efterskottslönen på mitt nuvarande jobb. Så jag är helnöjd med va vi hittils har åstadskommit. Och mer blir det i framtiden. Vi har stora planer på vad vi ska göra, men man får ta en sak i taget.
Köket kommer att bli det stora projektet, där vi tänkt göra om rejält. Men mer om det när det väl gäller.

Duschen kallar. Imorgon är det min kollegas sista dag, sen är det mitt ansvar att bära leverantörreskontran på mina axlar. Ouch, lite nervigt, men det löser sig.