Det har vart många gånger som jag har fått tankar i mitt huvud kring livet jag lever idag och hur jag är som person.
Ibland undrar jag hur mitt liv skulle se ut om omständigheterna inte hade varit dessamma. Om jag till exempel aldrig hade flyttat från Kuba, utan hade bott kvar där, växt upp där, gått ut skolan där, osv. Skulle jag vara lika glad och sprallig som dom åren jag levde där? Mor säger alltid att det var mina bästa barndomsår, då jag var som “en tropisk blomma som spred glädje till alla”…(mammas ord). Hade jag bott kvar på Kuba, eller flytt som många Kubaner till Miami?
Om jag hade flyttat till Miami, hur hade mitt liv sett ut då? Hade jag levt “the american dreem” nu? Utbildat mig, skaffat en äkta make och barn? Hade jag haft samma möjligheter som jag har fått här?…
Men det blev ju inte så, jag flyttade till Vitryssland, levde några av mina värsta år där. Dom flesta av mina minnen därifrån är gråaktiga och bittra. Det är sällan jag hade glada stunder. Det va så för dom flesta iofs till en viss del, dom åren. Men dessa år har lämnat sina spår i mig, och format hur jag blev som person.
Vad hade hänt om vi aldrig hade kommit till Sverige, skulle jag ha bott kvar i Vitryssland? Varit gift vid det här laget, och levt ett mediokert liv? Hade jag haft alla möjligheter jag har idag, att påverka mitt yrke och inkomst, mina levnadsvanor, bostad, pengar?
Jag vet att mitt liv skulle vara mycket annorlunda mot vad jag lever idag. Men tror inte att det hade varit i närheten av lika givande som den jag lever idag, här i Sverige. Möjligheternas land, där den enda begränsningen man har är sig själv.