nelayah.se

Det var ett tag sedan jag skrev om några filmer här inne i bloggen och det är inte för att jag inte har sett några nya filmer. Nej jag ser på många filmer varje vecka men det kan nog bero på att jag bara inte haft tid eller inspiration att skriva recensioner. Men jag har återigen fått tillbaka lusten och tänkte skriva några recensioner på fem sevärda filmer som jag har sett och vill skriva om.

Admiral

Admiral Kolchak var en sann ledare och hjälte. Han har tillsammans med sin flotta slagits i första världskriget för sitt land och avancerade snabbt i flottan för att till slut bli Rysslands översta befälhavaren. Men tiderna förändras i Ryssland och revolutionen blir ett faktum, Tsaren störtas och en kamp om vem som får ta makten över Ryssland leder till ett inbördeskrig mellan dom röda och admiral Kolchaks armé. Anna som var fru till en av Kolchaks officerer stjäl Kolchaks hjärta och en omöjlig kärlekshistoria tar fart. Admiralen som har en fru och son slits mellan Annas kärlek och sin plikt som far och make samt Ryssalnds översta befälhavaren.

Denna film är alltså baserad på en sann historia av Rysslands väg från monarki till kommunism. Kolchak var en sann admiral som lämnade spår i historien och vars historia återberättas på vita duken. Filmen är pampig, historisk och vackert filmad. Man har lyckats skildra en historisk händelse men samtidigt fått in en fin kärlekshistoria i samma film. Mycket vacker komposition. Det är stundtals svår att hänga med i vem som gör vad och varför. Det kanske beror på att det är svårt att hänga med i dom historiska begreppen och grupper som agerade under detta inbördeskrig. Skådespelarna gör en strålande skådespelarinsats och gör sig bra i roller som Admiralen Kolchak (Konstantin Khabensky) och Anna (Ekaterina Boyarskaya) se bild. Jag tycker att det är hög klass på filmatiseringen och tycker absolut att detta är en av dom bättre filmer som producerats i Ryssland modern tid. Textningen var mycket väl gjord så jag tycker att den är helt klart sevärd även för dom som inte talar ryska. Så vill ni se en romantisk historisk skildring av inbördeskriget i Ryssland kan ni hyra denna. 

Mitt betyg blir + + +

Precious

Claireece “Precious” Jones (Gabourey Sidibe) är en mycket överviktig 16 åring som har ett barn och väntar sitt andra barn och bor tillsammans med sin mamma  Mary (Mo’Nique) i förorten Harlem 1987. Precious går i skolan men hänger inte riktigt med och kan där med inte läsa eller skriva riktigt. Hon utsätts för övergrepp i hemmet i form av svår misshandel från sin mor och sexuellt umgänge med sin far som är far till hennes två barn. Det är så hon levt sitt liv och hon vet inget annat. Hon drömmer om att bli känd och någon gång få bada i glitter och glamour.

Denna film är en stark skildring av hur människor lever i dom tuffa och skoningslösa förorterna i USA. Det är en mörk film om mörker, misär, fattigdom, övergrepp och onda cirklar. Där ett liv cirkulerar kring hemskheter som bara blir svårare och svårare att ta sig ur. Jag tycker att filmen är mycket gripande eftersom man som tittare får se varje hemsk sida av att leva i Harlem. Människor som lever i sådana förorter verkar ha tappat allt hopp om att kunna leva ett värdigt liv och gör ingenting för att få det att vända utan bara lever som om ingenting är fel, som om livet dom lever är ämnad att vara fylld av övergrepp, fattigdom, unga som föder barn till världen trots att dom är 15-16 år och inte har någon utbildning eller möjlighet att försörja sina barn.

Jag hade inte några förväntningar på denna film. Men visst blev jag något itrigerad när jag hörde att Oprah Winfrey är med och distribuerar denna film. Hon gör det inte utan anledning om man säger så. Den här filmen tycker jag man ska se, men hyr den gärna istället för att se den på bio. Den här behöver man se i lugnet och tryggheten av sitt eget hem. Den fick mig att tänka på hur lycklig lottad jag är som fått komma till Sverige och fått leva med föräldrar som inte gjort annat än lyft upp mig, uppmuntrat mig och gett mig stöd i vad jag än tagit mig åt. Se den.

Mitt betyg blir : + + + +

The Descent Part 2

Två dagar efter händelserna i första film vaknar Sarah på sjukhuset och blir utfrågad av den lokala sheriffen vad det var som hade hänt i gruvan och var hennes tjejkompisar som varit där nere med henne hade tagit vägen. Sarah minns inte något ur händelsen och får då veta att polisen hade hittat spår av blod som kom från hennes väninna Juno. En räddningsgrupp bildas och tillsammans med Sarah ska dom ta sig ner i grottorna igen och se om dom kan hitta Sarahs kamrater.

Jag älskade första filmen The descent och hade förhoppningar om att The descent part 2 skulle vara minst lika bra. Men som alltid när det gäller uppföljare brukar dom inte hålla samma klass som första filmen. Det gjorde inte denna heller. Jag tycker att det blev lite väl tjatigt och lite irriterande jobbigt eftersom man redan vet som tittare vad man har att vänta sig. Jag trodde och hoppades att man skulle få svar på vad det var för något som levde i grottorna, inte att första filmen skulle utspela sig om igen fast med en grupp människor som blir ledda av någon som redan upplevt hemskheterna i grottan. Det blev en typisk rysare där man satt och ropade mot skärmen för att personerna i filmen klantade sig gång på gång trots att man har varnat tydligt för vad som finns att vänta och hur man ska vara för att överleva. Misstänker också att det kommer att komma ytterligare en uppföljare till denna film med tanken på hur filmen slutade och att det faktiskt är part 2. Men jag vet då inte vad det är dom tänkte göra i nästa film när denna var så dålig.

Har ni inte sett The Descent? Se den för den var verkligen en film som fick rysningarna att krypa längst ryggraden. The Descent 2 kan ni lika gärna hoppa över.

Betyget blir lågt : +

The stoning of Soraya M.

Soraya M. bor i en liten by någonstans i Iran tillsammans med sin man och fyra barn. Hon är en hederlig iranie kvinna som lever efter islamisk tro. En dag blir hennes man Ali som jobbar som fångvaktare mycket intresserad av en 14 årig tjej vars far ska avrättas på grund av ett brått.  Han lovar hennes far att försöka fria honom och vill få gifta sig med 14 åringen i gengäld. Fadern går med på det och lovar giftermål om han blir släppt vilket i sin tur leder till att  Sorayas man begär skilsmässa från sin fru eftersom han vill gifta sig med 14 åringen och inte har råd att ta hand om två fruar. Soraya vägrar ge honom skilsmässa eftersom hon inte vet hur hon ska klara sig med barnen utan jobb eller pengar. Det gör inte hennes man särskilt glad, så han börjar planera ett sätt att få henne ur bilden genom att anklaga henne om otrohet och hitta två vittnen som kan ljuga för hans fördel. Stening till döds skulle bli den trogna och oskyldiga Sorayas öde.

Denna film är en av dom jobbigaste filmer jag har sett. Jag kan verkligen inte relatera till dessa människor, som lever så simpla liv men samtidigt har så konstiga sed och kultur. Kvinnor har inte rätt till något i jämförelse till män. En kvinna som fött och uppfostrat två pojkar kan en dag få sina egna barns kastade stenar på sig. Det för mig är helt ofattbart. Filmen gjorde så ont att se, jag kände så djupt för Soraya. Historien i filmen är en verklig historia som ägt rum någonstans i Iran och som en fransk journalist har fått återberättad av en kvinna som han träffade en dag i Iran. Jag vet att många spontant kommer att bli mycket arga efter att ha sett denna film, och kommer att klandra religionen för det som hände i filmen. Dock anser jag att denna film skildrar en helt annan sak när det gäller religion. Det är att det inte är religionen i sig som är boven utan människor som använder den för sin egen vinning och vinklar den för att det ska passa i olika tillfällen och gynna dom. Det är sorgligt att tänka på att det finns så mycket kvinnor där ute som lever så här, som får utstå sådana bestialiska avslut på deras liv.  Att så många kvinnor ute i vissa länder blir förtryckta och lever under ständig rädsla och hot där dom blir hånade och behandlade som skit. Det gör mig arg, ledsen och besviken på världen. Besviken för att vi lever under år 2010 och låter sådana här saker få hända.

Betyget jag ger denna film: + + + +

The Blind Side

17 åriga Michael Oher är en hemlös och traumatiserad ung tonåring som har varit in och ut i olika fosterfamiljer under sin uppväxt. Han blir antagen till en kristen skola efter att en gammal bekant övertygar skolans fotbollstränaren att Mike är en duktig sportkille. Leigh Anne Tuohy (Sandra Bullock) och hennes familj frågar Mike om han vill följa med dom hem efter en av skolans Thanksgiving firanden, efter att Leigh Ann märkt att Mike inte verkar ha någonstans att ta vägen eller någon att fira Thanksgiving med. Han tackar ja och sover på familjens soffa, och firar Thanksgiving med hela familjen. Leigh Anne inser att han inte har någon som bryr sig om honom och bestämmer sig för att bli fosterföräldrar till honom och ta in honom i sin familj. Hon stödjer honom under hans fotbollsträningar och får honom att bli en duktig fotbollsspelare.

Filmen är gjord i en typisk amerikansk anda. Den är vacker men samtidigt känner man igen storyn på något sätt sen tidigare. Sandra bullock är mycket duktig i rollen som Leigh Anne och det var en lite annorlunda roll än vad man är van att se henne i. Det var lite mycket sport för min smak i denna film men den handlade ju om en pojkes väg till att bli stor amerikansk fotbollsstjärna så det gick ju inte att få bort den biten. Men jag tycker inte riktigt att filmen var så bra som den har blivit hyllad i Hollywood. En sevärd film men inte inte en film som fått mig att reflektera särskilt.

Betyget blir: + + +