Det nya livet…

Jaha, då har jag äntligen för första gången sen Söndagen den 13 januari kommit mig för att sätta mig vid datorn och skriva några rader. Jag har tänkt att jag längre fram ska skriva ihop min förlossningsberättelse, för att inte det ska glömmas av och för att det trots allt är en av dom största stunderna i mitt liv och dessa ska ju dokumenteras särskilt här i bloggen som jag har fört sen 2004-2005.

Så hur är det nya livet? Jag har ju blivit mamma. M a m m a , ett ord som har så mycket bakom sig att det ibland blir för svårt att hantera alla känslor som kommer över en när man inser vad det innebär.

Nåja det nya livet som startade klockan 20.16 på Danderydssjukhus är verkligen ett nytt liv. Min son William har redan fått smeknamnet lillbossen. Varför? För att han är en väldigt viljestark liten individ med mycket vilja och som har mycket specifika önskemål på hur saker och ting ska göras när man sköter om honom. Detta bidrar till att mamma och pappa är ständigt uppslukade av den nya familjemedlemmen. Han tar upp all vår vakna tid som för övrigt är typ 20 timmar om dagen.

Sömnen har helt vänts upp och ner, lillen vägrar sova ensam, och kräver att man har honom nära kroppen hela tiden, vi kan knappt lämna kvar honom i sitt babynest i soffan. Detta är något jag verkligen hoppas ska bli lite lättare med med tiden men just nu är det som sagt ständig kontakt som gäller.  Han gallskriker om saker och ting inte görs så som han vill att dom ska vara. Har han kissat blir det gallskrik på mindre än några sek, som sen följs upp med total kaos på skötbordet då han gallskriker under bytet, sen ska man trösta honom tills nästa grej dyker upp och han åter blir jätte ledsen. Inte lätt kan jag lova!

Han älskar min mjölk. Jag fick sår på mina bröst. Detta har bidragit till att jag knappt klarat av att amma senaste dagarna. Vilket har i sin tur resulterat i att sonen inte varit helt nöjd och jag har varit ledsen över läget. Att lillen också fick gulsot som innebär att vi måste mata honom mer för att han ska kunna kissa och bajsa bort gulsoten gör det hela ännu mer laddat. Vi har åkt på ”återbesök” till sjukhuset varje morgon sen vi blev utskrivna och dagarna har varit som följande, sjukhusvistelse från 8.30 till typ 12-13 och sen hem och försöka komma in i vardagen o rutinerna. På sjukhuset har det varit infart på lillen varje dag i hans små söta händer och blodtagning varje dag för att se om hans gulsot blivit bättre, samtidigt som dom vägt honom och tittat på hur vi ammar osv för att se om det går att göra något för att lindra våra problem med amningen…

Ja som sagt det har inte varit den enklaste veckan i mitt liv men det har också varit en underbar vecka för jag har varit fylld av så mycket känslor att jag inte vet var jag ska ta vägen. Han är så fin min lilla pojk, han är helt perfekt och jag är så kär i honom att jag pussar och snusar på honom nonstop varje gång han hamnar i djupsömn efter amningen… Hans nöjda tillstånd efter amningen ger en euforiska känslor. Att slumra med honom på bröstet i soffan är magisk mysigt. Som inget jag någonsin upplevt tidigare.

Aja, fick skriva av mig lite. Vilket är skönt. Jag hoppas det ska ordna upp sig med amningen. Har idag hyrt en pump och pumpat varannan matning idag så det hinner få lite tid att läka och har köpt luftkupor samt amningsnapp så detta ska vi minsann komma på banan med hoppas jag!

Håll tummarna för att gulsotet också snart går över så vår lilla sötnöt slipper mer blodprover!

Nu ska jag göra mig redo för natten… Spännande och se om det blir favorit i repris, lillen gallskrikandes kl 03.00 och två föräldrar som inte vet vad dom ska göra efter att ha matat, bytt blöja och försökt trösta…

 

 

 

10 reaktioner på ”Det nya livet…

  1. Visst är det svårt att förstå att man är mamma? Det är sanslöst va overkligt det är, men långsamt kommer det nog sjunka in med tiden. Så fort man sätter sig in i rutinerna, och mammarollen som ännu är helt ny och outforskad. 🙂
    Omställningen är enorm, men att ligga och titta på sin prins i timmar är så värt allt!!

    Gilla

  2. Jag kör storkur med purelan, samt vädring så gott jag kan nu. Sen har jag sånna plastnappar som skydd nu, dom skonar det ganska bra. Med pumpandet får brösten vila o läka lite så snart ska nog det bli bra med amningen.

    Gilla

  3. Jag håller med dig, det är verkligen en sjukt stor omställning & en massa känslor som går upp & ner. Jag kan inte riktigt förstå att det är sant än, att jag blivit mamma. Hoppas att ni ändå mår bra allihopa 🙂

    Gilla

  4. Naw. En kelis till 😉

    Har du kräm till brösten också? Purelan eller liknande? Hjälper en del. De flesta blir såriga i början men det är ju för att man inte är van. Ta hand om dem så de läker bara så blir de härdade efter ett tag 🙂

    Gilla

  5. Jag håller med dig, det är verkligen en sjukt stor omställning & en massa känslor som går upp & ner. Jag kan inte riktigt förstå att det är sant än, att jag blivit mamma. Hoppas att ni ändå mår bra allihopa 🙂

    Gilla

    1. Visst är det svårt att förstå att man är mamma? Det är sanslöst va overkligt det är, men långsamt kommer det nog sjunka in med tiden. Så fort man sätter sig in i rutinerna, och mammarollen som ännu är helt ny och outforskad. 🙂
      Omställningen är enorm, men att ligga och titta på sin prins i timmar är så värt allt!!

      Gilla

  6. Naw. En kelis till 😉

    Har du kräm till brösten också? Purelan eller liknande? Hjälper en del. De flesta blir såriga i början men det är ju för att man inte är van. Ta hand om dem så de läker bara så blir de härdade efter ett tag 🙂

    Gilla

    1. Jag kör storkur med purelan, samt vädring så gott jag kan nu. Sen har jag sånna plastnappar som skydd nu, dom skonar det ganska bra. Med pumpandet får brösten vila o läka lite så snart ska nog det bli bra med amningen.

      Gilla

  7. Jaa det är väldigt svårt! Jag har börjat förstå det lite de senaste dagarna, i början kändes det mest som att jag tog hand om ett barn, inte att det var mitt barn. Men så fort man får lite rutiner i sin vardag & man lär känna varandra bättre så tror jag att allting kommer kännas mer och mer naturligt 🙂 Och som du säger, det är verkligen värt allting!

    Gilla

  8. Jaa det är väldigt svårt! Jag har börjat förstå det lite de senaste dagarna, i början kändes det mest som att jag tog hand om ett barn, inte att det var mitt barn. Men så fort man får lite rutiner i sin vardag & man lär känna varandra bättre så tror jag att allting kommer kännas mer och mer naturligt 🙂 Och som du säger, det är verkligen värt allting!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s