Intensivt…

Känns som mitt huvud ska explodera. Ständigt gnäll, gråt, och hysteriska utbrott får en så här. Min söta underbara unge har blivit en grinig, ledsen och svårhanterlig liten bebis. Senaste veckan har inte varit en dans på rosor. Hjälp alltså, han prövar tålamodet på både mig och maken dagligen!

Kombinationen av språng, en tand som ser ut att komma, feber som han hade i 3 dagar, och vi som varit upptagna med förberedelser, shopping, packning, samt makens sluta snusa första vecka har gjort denna vecka till en jäkligt jobbig sådan. Helt allvarligt och ärligt så har jag gråtit en del denna vecka av frustration och förtvivlan över hur jobbiga dagarna varit med skrik och gråt från sonens sida.

Det är inte först nu, när jag skriver detta som jag börjat inse att jag till viss del känner igen liknande perioder av jobbig tid med sonen från bland annat när vi skulle packa inför flytt i augusti. Han känner på sig när vi har annat för oss och inte kan ge honom alla 100 % uppmärksamhet som han kräver konstant. Han vill ständigt vara i famnen och vägrar leka på egen hand så fort jag och maken är uppe i något projekt här hemma. Nu har det varit plocka, tvätta, packa, städa, fixa, shoppa, osv osv och han har då känt av det antagligen. Men vi får helt enkelt bita ihop.

Ovant ialf, att han är så här svår. Har lixom haft himla fin tid med honom sen vi flyttade in hit, mycket skratt, bus och utforskande. Han hade en släng av jobbig period i ca 2 veckor sist han var i en fas men det gick över rätt fort och sen var han sig själv igen. Hoppas det här han går igenom går över snart och vi får massa skoj tillsammans snart igen istället för all denna tjafs och gnäll som fyller våra dagar just nu.

Det som också är jobbigast egentligen är att han vill endast vara hos sin pappa. Det är bara pappa som duger när pappa är hemma. Pappa får alltså inte sätta ner honom på golvet så han leker själv, för då blir det WOOOOOOHHAAAAAA….. Han själv börjar bli frustrerad över att han inte får lämna bebis några minuter. Separation är väl the issue. Jag är alltid här, pappa försvinner till jobbet, så han tar väl vara på varje min som pappa är hemma.

Ville ialf skriva ner och spara ner det här, så man kan läsa tillbaka vid eventuellt liknande språng eller upplevelse med syskon till sonen i framtiden. Så man kommer ihåg. För man glömmer så fort man kommer ur det ju. 🙂

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s