Inte likt mig

20140422-220809.jpg

 

Det är inte likt mig detta men jag har verkligen fått känslan för löpningen igen. Men något som skiljer från tidigare är att jag sprungit utomhus. Jag har aldrig tidigare fattat grejen med att springa utomhus. Jag växer. Blir vuxen så att säga. För helt allvarligt så minns jag hur jag och min man försökte få mig att springa ute för ca 4,5 år sedan, när vi bodde i Norrtälje och då räknade jag stolpar som jag sprang till och som jag fick stanna vid och gå en stund. Fast än jag var lättare då än idag så var det sjuuukt svårt att springa. För jag sprang ju i princip ingenting innan för fyra år sedan. Cykling har alltid varit mer min grej. Men så började jag springa på löbandet och det gick från att inte kunna springa mer än 500 meter till, 1,5-2km utan att stanna och så kom jag till den dagen då jag sprang 6 km, på löpband. Det var lite av en halleluja moment för mig med mina onda leder och knän som värker när jag springer men jag överkom den där känslan av smärta och sprang trots det.

Nu var det ett tag sedan jag sprang, nån gång innan jag åkte till Kuba i slutet av oktober. Så jag hade ett uppehåll. Spungit små korta sträckor på löpbandet nån gång som uppvärmning på gymmet men inte nån långkörare så va vi hemma hos svärföräldrarna under påsken och åt hutlöst mycket mat, och jag kände att hua skulle behöva röra mig lite, så jag bestämde mig för en löptur, testa och se hur det går. 6 km blev det. Två dagar senare 5 km, och idag ytterligare 2 dagar senare är det åter 6 km som klarades av. Inga större rekord va gäller tiden, och det är inte vad jag var ute efter heller, jag tar det lugnt och försiktigt men hela vägen utan att stanna! Så stolt över att idag fyra år efter att min kropp strejkade mot mig och bestämde sig för att jag ska leva med kronisk värk, klarar av att springa någorlunda långa sträckor. Det är stort för mig. Enormt stort för mig! Drömmen är att en dag springa milen. Det ska jag göra, det kommer ni få se! Kanske inte inom närmsta framtiden då jag skyndar långsamt, men en dag så ska jag klara det!

 

4 reaktioner på ”Inte likt mig

  1. Härligt att du också fastnat för löpningen 🙂 Jag startade för 1,5 månad sen och springer 3-4ggr/v. Det längsta jag sprungit (utan att stanna) är faktiskt också 6 km! Tänkte testa 7 km denna veckan..
    Kram.

    Gilla

  2. Härligt att du också fastnat för löpningen 🙂 Jag startade för 1,5 månad sen och springer 3-4ggr/v. Det längsta jag sprungit (utan att stanna) är faktiskt också 6 km! Tänkte testa 7 km denna veckan..
    Kram.

    Gilla

  3. Jag har inte heller alltid varit en löpare. Har haft en period då jag inte alls gillat det och jag är fortfarande inte så förtjust i det här med att springa långa distanser i samma tempo. Däremot älskar jag intervaller, något nytt för mej 🙂 Blir inte lika långtråkigt då man alltid har en tid att ha koll på och sånt där 🙂

    Gilla

  4. Jag har inte heller alltid varit en löpare. Har haft en period då jag inte alls gillat det och jag är fortfarande inte så förtjust i det här med att springa långa distanser i samma tempo. Däremot älskar jag intervaller, något nytt för mej 🙂 Blir inte lika långtråkigt då man alltid har en tid att ha koll på och sånt där 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s