Livet efter att man fått barn…

 

//platform.twitter.com/widgets.js   
Såg denna comic och blev lite fundersam över det här hur folk utan barn ser på folk med barn och vilka fördommar som finns om föräldraskap samt livet med barn. Jag har efter att jag själv blivit förälder stört mig en hel del på Hollywood filmer som jag sett där föräldrar alltid framställs som människor som efter att ha fått barn plötsligt tappar sig själva helt, inte har något liv utanför barnbubblan, är ständigt sömnlösa, griniga, irriterade, utan sexliv, inlindade i ett liv av bajblöjor och kräks. Barnen tar över hela hemmet, livet, förhållandet och det är det jobbigaste, värsta som kan hända en. Att när man får barn så är det bara att säja adjö till allt vad heter resa, drömma, eller utvecklas som person, precis som författaren av comicsen här uppe framställer det i denna bilder. Det är så fel fel fel!

Vad som sker efter att man fått barn är helt upp till hur man själv väljer att livet ska se ut. Barnen tar inte över hela ens liv, kanske första månaderna när man är purfärsk som förälder men med allt mer tid som går och man blir bekväm i ytterligare en ny roll i ens liv så hittar man tillbaka till vanliga livet. Jag blir nästan irriterad när jag läser hur folk påstår att man tex kan säga adjö till att resa när man har barn. Öh?! Varför? Det går alldeles utmärkt att resa med barn, har massor med exempel utöver oss själva och förstår inte varför man bara väljer att se hinder istället för möjligheter! På min sons 19 månaders liv så långt har han redan hunnit vara i 5 länder utöver Sverige! Jupp, det var inte lika enkelt som att resa på egenhand självklart men det gick och jag är så glad att vi gjort dom resor vi gjort tillsammans, att vi inte lyssnade på alla neggosarna som skeptiskt surnade till i ansiktet när vi berättade att vi planerade att resa med en 10 månaders bebis.

Som förälder behöver man inte alltid vara sönderstressad, kroniskttrött och irriterad. Allt hänger på person och hur man hanterar sitt nya liv, hur man väljer se på ens egna tillvaro, och ta varje dag.  Man behöver inte helt glömma bort hur man ser ut, hur man klär sig, eller vilka intressen man har, det handlar endast om att man måste bli lite bättre på att planera och våga vara obekväm.

Realtionen då? Den lär ju ialf vara helt glömd efter barn va? För så är det ju i filmerna, man kan lixom glömma romantiken eller intimiteten efter barn. Även denna punkt är något jag stört mig mycket på. Det handlar inte om barnen, för det är inte barnens fel, det är individerna i en relation som gör att relationen går stup rätt åt skogen om man inte värnar om den.  Har man aldrig sex och ser aldrig till att prioritera det under vardagarna, slutar man prata med varandra om annat än barnen ja då kan man inte skylla på att det är barnens fel. Det är inte barnens fel att man inte tar till vara på lediga stunder tillsammans och passar på att ge varandra den där närheten som är näring för en relation. Jo men det är ju för att lilla Pelle sover i samma rum som oss, och vi hinner inte och bla bla bla. Bortförklaringar! Sluta bortförklara allt, om man inte har sex längre är det inte lilla Pelles fel, utan er egna. Man tar tillvara på samlivet. Man ser till att göra tid för den. Precis som man säger om träningen så vill jag säga om sex och intimitet, all sex som blir av är bra sex. Skitsamma om det är en snabbis på soffan, eller i duschen, eller när man skaffat barnvakt för några timmar. PASSA PÅ! Det behöver inte vara mer avancerat än så. Sitt ner i soffan och prata en stund, stäng ner telefonen, tvn och prata, se varandra i ögonen, håll om varandra, ge varandra en stund, det kräver inte mycket ansträngning, eller planering, utan att man tar tillvara på dom lediga stunder man får och prioriterar. 

Glöm dina drömmar, och mål påståendet är lika samma här. Folk är bekväma och orkar inte fortsätta jobba för utsatta drömmar och mål, ja då blir det så klart inga nådda sådana. Men att påstå att det är barnens fel är så fel. Det är återigen individernas fel. Man kan ha barn och vara framgångsrik, finns massa exempel på detta, tror snarare det är vanligare än att man helt glömmer bort allt vad man var och ville innan barn. Men av någon anledning är det detta som blivit den normativa bilden om vad som sker efter barn. Man kanske pausar ambitionen några år, dom första rimligtvis när ens ban behöver en lite extra och inte är så självständigt. Men med åren och i takt med att barnen blir mer självgående blir det mer tid till egna intressen och ambitioner igen.

I stora hela tycker jag att man ofta ser på föräldraskap med lite skeva ögon utifrån tv och film som vi ser dagligen. Som förälder blir man belönad med så mycket mer än bajsblöjor och kräks som ofta lyfts fram i filmer och serier. Man blir mästare på förhandlingar, på att planera varje minut av ens dag till yttersta effektivitet och att sova effektivare på nätterna. Man lär sig att läsa av känslor utan ord, att hantera konflikter och kompromissa och sist men inte minst, att ha tålamod. Dessa egenskaper lär man sig inte till fullo innan man berikat sitt liv med ett barn eller två, och för att inte tala om kärleken. Den där kärleken. Ingenting och ingen i världen kan förbereda en för den känslan eller ens förmedla den innan man känt den.

Att säga att livet tar slut efter att man skaffat barn är en lögn, livet efter barn blir precis så som du gör den till. Det ligger i dina händer att forma och anpassa livet efter hur du och din familj vill att den ska vara…  

(Inlägget är förtidsinställt)        //platform.twitter.com/widgets.js

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s