Tankar i mitt huvud…

Lämnade sonen på förskolan och då började lillan gäspa och ögonen blev smalare och smalare så jag bestämde mig för att ta en promenad i solen istället för att gå hem.
Hade glömt bort hörlurarna hemma så fick gå utan musik i öronen. Fick helt enkelt lyssna på naturen. Hamnade också in i en del tankar som började snurra i hjärnan. Blir lätt så när jag inte lyssnar på musik.

Tänkte på att det snart gått 5 månader sen jag gick på föräldraledighet. Tänkte på att det är bara 3 månader till jul och till min 30 års dag. Det känns helt galet att jag ska fylla hela 30 år. Inte 20-nånting utan trettio! Tittade på gamla youtubeklipp för några dagar sedan, som jag filmade för sisådär 10 år sedan. Ung, snygg och smal var man. Känns som att det var nyligen men det är hela 10 år sedan. Om 2 år är det 10 år sedan jag tog examen & 10 år sedan jag träffade min man. Gud det känns så nära men så långt bort på samma gång.

Jag hade en massa förhoppningar över hur mitt liv skulle se ut när jag skulle fylla trettio. Jag har nått alla mina mål, bockat av listan. Utbildade mig ung, flyttade till Stockholm, fick fast arbete, flyttade ihop med min kärlek, tog körkort, rest och sett mig om i världen, gift mig med min älskling, fått bli mamma åt två underbara små individer, köpt en stor lägenhet (5:a) som vi alla kan bo i länge länge och så att barnen får ett varsitt rum, har mina föräldrar nära igen och bor bara några meter bort från varandra så barnen får ha dom i sitt liv. Det är inte över en dag man fått allt på plats, det har varit jobb och slit bakom det mesta men vi har tagit oss dit tillsammans. Känns fantastiskt. Firar också i november 8 år sen jag började jobba, snart 5 år på företaget jag jobbar på idag. Man har lixom blivit vuxen där.

Nu får man skapa nya mål, nya utmaningar, största kommer att vara att vara förälder till barnen, se till att forma dom att bli fantastiska små individer som vågar drömma, vågar stå för sig själva och sina åsikter, veta att dom är älskade utan tvivel. Svåraste uppgiften i världen men även den mest ärofyllda!

Är så tacksam över allt livet gett mig under dessa 30 åren. Tacksam att mina närmsta är friska. Det är nog det absolut viktigaste i livet.

Nä nu blev detta en liten novell. Ska gå och väcka min kära man som sovit hela morgonen efter nattjobb. Lunchdags!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s