Det slog mig…

Idag slog det mig. Jag ska föda barn igen mycket snart. Alltså visst har jag tänkt på det hela med tanken på att jag nu till och med gått över tiden. Men det har lixom inte riktigt satt sig tidigare, känts overkligt på nåt sätt. Men så kom det krypandes på mig idag. Ska träffa min barnmorska imorgon, får se om hon kan utföra en liten manöver för att få saker och ting att speeda upp sig. Med tanke på detta slog det mig att ja det kan ju faktiskt dra igång på riktigt. För det börjar ju bli dags, oavsett så är det verkligen verkligt ju mer dagar som går för man har ju lixom en gräns för hur länge man får gå över tiden.

Så jag blev lite nervös idag. Går igenom i mitt huvud gång på gång hur det gick förra gången. Påminner mig själv att vi klarade det och att jag efteråt kände att det absolut var något jag kunde tänka mig göra igen och inte bara en gång. Men så här inför känner jag spontant lite panik inför smärtan. För visst gick allt bra sist, tacka vetja underbara epidural, utan den hade jag nog inte klarat av den långdragna historien jag va med om då. Smärtan slukade mig.

Det är kontrollfreaken i mig som är mest orolig. För hallå jag har ju egentligen ingen koll på vad som ska ske, hur det ska börja, hur lång tid det ska ta, eller hur det kommer att gå. Att man sen går och väntar och väntar och väntar… gör inte saken bättre. Huva.

En annan grej. Hur fasiken gör man med två barn?! Ett ensam barn som mig har ju NOLL koll! Ush, många tankar. Jag hoppas innerligt kroppen bara följer med och naturen vet vad den ska göra precis som sist. Jag tänker målbilder, tänker positivt och att det kommer att gå bra att bebis i magen mår bra och vi får åka hem till storebror så fort som möjligt efteråt. Hur kan det va mer overkligt nu än sist att vi ska bli föräldrar till en till individ. Nu när vi redan har en liten som vi tagit hand om i snart 2,5 år? Märkligt det där.

Aja, det var lite av tankarna som snurrar i min hjärna….

Annonser

Så nära…

Borde ligga i sängen och sova sen länge men det är inte lönt. Sitter istället framför tvn och tittar på serier på Netflix. Det blir nog en nära vän i framtiden vid amning osv, Netflix och alla dess filmer och serier som går att titta på genom den. Nåja, lika bra att vänja sig att sova oregelbundna tider.

Har känt rörelser i magen hela kvällen. Bebis sover men rör på sig då och då, och det är verkligen trångt i magen nu, alldeles hårt var jag än känner. Han är stor och redo att komma när som helst nu. Suttit och tänkt en del idag, särskilt när jag känner den lilla foten sticka ut i sidan och trycka mot min handflata, att det är en liten människa som snart är redo att komma ut och ta över hela min värld som ligger där i.

Det har stundtals varit svårt att ta in att vi snart ska bli föräldrar. Jag minns så tydligt hur jag i slutet av april fick veta att vi väntar bebis, tankarna som snurrade då. Men då var det så avlägset, så långt bort till december och januari. Massa tid att ställa in sig mentalt, och förbereda sig på. Men nu sitter jag här och skriver dessa rader med några fjuttiga dagar kvar innan jag blir mamma. Mamma vilken grej va?

Det är galet att vi är där nu, nedräkningen har börjat , han kan komma när som helst nu, han anses vara färdig nu när vi gått fulla 37 veckor. December eller januari? Vad ska det bli? Så spännande så man knapt kan bärga sig. Jag och tålamod har sällan varit vänner och nu kan man nog säga att det är som värst, jag är så nyfiken! Nyfiken på när han ska komma, nyfiken på honom, hur han är, hur han doftar, hur hans mjuka lena hy kommer att kännas, hur små dom där små fötterna egentligen är och när jag ska få pussa på dom för första gången.

Jag är sjukt nyfiken på hur han kommer att se ut, om han kommer likna min man eller mig, om han kommer vara blond eller mörkhårig…Om han kommer att vara full rulle eller lugn? Hur mycket han kommer att väga vid födsel och hur lång han blir… Så mycket jag undrar över, och snart har jag alla svaren! Snart har jag honom i min famn.

Nä, om man kanske ska ta och borsta tänderna och försöka ge det ett försök, sömnen alltså. Nog med alla tankar för en natt…