Midnattsloppet 2018

Vem skulle tro det för några år sedan att jag skulle springa i ett lopp? Jag har väldigt många år av min uppväxt känt att löpning inte var för mig. Cykla, det kunde jag, men springa det kunde jag knappt 100 meter sammanhängande. Det var inte för mig trodde jag. När jag sen fick ledproblemet så blev det inte direkt mer hopp om att jag skulle hålla på med löpning eller springa några längre sträckor.

Men så föddes sonen 2013 och jag började smått prova på det där med löpningen. Tror det var nån gång på hösten 2013 jag sprang mina första 5 km utan att stanna. Åren gick och jag sprang ibland men inget längre än max 7km. Men så kom våren 2018 och jag kände mig redo för att prova utmana mig med 10 km. Sagt och gjort. Sedan provade jag 15 km. Det gick det med, 17 km också! Så insåg jag att jag kan springa längre sträckor bara jag bestämmer mig för det. Så då kom idén om att faktiskt anmäla mig till Midnattsloppet. Ett lopp som min man länge velat att vi sprang tillsammans.

Några veckor innan anmälde jag mig. I lördags var det dags! Vilken fest, vilken härlig känsla och va taggad man blir av alla andra löpare! Det gör jag gärna om igen helt klart!

Sprang in på exakt 60 minuter. Jag hoppades att kunna springa milen på en timme och är jätte nöjd att jag klarade det!

Annonser

Inte likt mig

20140422-220809.jpg

 

Det är inte likt mig detta men jag har verkligen fått känslan för löpningen igen. Men något som skiljer från tidigare är att jag sprungit utomhus. Jag har aldrig tidigare fattat grejen med att springa utomhus. Jag växer. Blir vuxen så att säga. För helt allvarligt så minns jag hur jag och min man försökte få mig att springa ute för ca 4,5 år sedan, när vi bodde i Norrtälje och då räknade jag stolpar som jag sprang till och som jag fick stanna vid och gå en stund. Fast än jag var lättare då än idag så var det sjuuukt svårt att springa. För jag sprang ju i princip ingenting innan för fyra år sedan. Cykling har alltid varit mer min grej. Men så började jag springa på löbandet och det gick från att inte kunna springa mer än 500 meter till, 1,5-2km utan att stanna och så kom jag till den dagen då jag sprang 6 km, på löpband. Det var lite av en halleluja moment för mig med mina onda leder och knän som värker när jag springer men jag överkom den där känslan av smärta och sprang trots det.

Nu var det ett tag sedan jag sprang, nån gång innan jag åkte till Kuba i slutet av oktober. Så jag hade ett uppehåll. Spungit små korta sträckor på löpbandet nån gång som uppvärmning på gymmet men inte nån långkörare så va vi hemma hos svärföräldrarna under påsken och åt hutlöst mycket mat, och jag kände att hua skulle behöva röra mig lite, så jag bestämde mig för en löptur, testa och se hur det går. 6 km blev det. Två dagar senare 5 km, och idag ytterligare 2 dagar senare är det åter 6 km som klarades av. Inga större rekord va gäller tiden, och det är inte vad jag var ute efter heller, jag tar det lugnt och försiktigt men hela vägen utan att stanna! Så stolt över att idag fyra år efter att min kropp strejkade mot mig och bestämde sig för att jag ska leva med kronisk värk, klarar av att springa någorlunda långa sträckor. Det är stort för mig. Enormt stort för mig! Drömmen är att en dag springa milen. Det ska jag göra, det kommer ni få se! Kanske inte inom närmsta framtiden då jag skyndar långsamt, men en dag så ska jag klara det!

 

Träning och löpning…

Tänkte uppdatera lite om träningen idag med. Nåja jag har kommit igång med löpningen och även styrketräningen. Jag brukade inte styrketräna förr men tror det behövs nu efter att kroppen blivit så förändrad efter graviditeten. Var på gymmet i måndags och även idag. Imorgon ska jag ut och springa och på fredag är det dags för gym igen.

Började med att springa 2 km första två gångerna och idag kände jag lätthet i kroppen trots att knäna alltid spökar, så jag sprang 3 km. Ingen imponerande tid eller så men sprang ialf 3 km och det är jag nöjd över. Imorgon ska jag springa ute. Prova det ialf.

[pe2-image src=”http://lh4.ggpht.com/-fcfevpuruu4/UdSdZ5UQc8I/AAAAAAAAEDU/JTqqJHXxHSg/s144-o/PicasaUp.jpg” href=”https://picasaweb.google.com/Nelayah/PicasaUp#5896510880342897602″ caption=”PicasaUp” type=”image” alt=”PicasaUp” ]

Har hittills bara gjort övningar som vi gjorde på mammaträningen men har idag även skaffat boken nedan för att börja med träningsprogram istället som jag kan köra parallellt med löpningen för att tajta upp kroppen.

[pe2-image src=”http://lh3.ggpht.com/-Qs3MdX6B4T8/UdSdYkws9_I/AAAAAAAAEDM/Ec7CZ91n8sY/s144-o/PicasaUp.jpg” href=”https://picasaweb.google.com/Nelayah/PicasaUp#5896510857645193202″ caption=”PicasaUp” type=”image” alt=”PicasaUp” ]

 Följer Olga på facebook och sett vad hennes träning kan ge för resultat. Gjorde idag testet som beskriv i boken för att se hur mina magmuskler mår, om dom är delade eller ej osv och kan vara nöjd då dom dragit ihop sig fint. Är väl plankan som jag gjort då och då som bidragit till en bra ihopsättning.

Det skrivs en del i boken att man ska börja med knipövningar/andningsövningar och promenader för att få tillbaka kontrollen över kroppen och det är väl sånt jag kan hoppa över då det redan känns som jag har bra kontroll. Kul att jag utan att ha läst boken har kört liknande upplägg sen efter förlossningen.

Nåja så här ser man ut nu, lika bra att lägga upp en bild så man har något att jämföra med. Stor skillnad är det på denna och bilden jag tog första gången jag gick på gymmet efter förlossningen nån gång i mars tror jag. Men den bilden får vila tills jag känner att jag vill visa den i jämförelse haha . Är så där sexigt svettig och röd i fejset på bilden men äsh, det bjuder jag på! 😉

Aja, nu ska jag ta och göra sonen sällskap och lägga mig och sova. Imorgon tar vi nya tag och testar löpning utomhus. 🙂

[pe2-image src=”http://lh4.ggpht.com/-CvZWFZwbZbA/UdSdbPwX4xI/AAAAAAAAEDY/5eCf1AJ91cQ/s144-o/PicasaUp.jpg” href=”https://picasaweb.google.com/Nelayah/PicasaUp#5896510903546274578″ caption=”PicasaUp” type=”image” alt=”PicasaUp” ]

Dagens enorma prestation!

Det må inte se ut som mycket för världen men för mig är det en väldigt stor grej. Jag har idag sprungit 4 km på 29 minuter. Det bästa av allt är att knäna höll och jag hade inte ont alls! Jag tappade lite tid på att jag saktade ner och tog det lite lugnare då och då när vaderna stelnade till, men allt som allt är jag super nöjd!

Hela förra året tränade jag regelbundet, varje vecka minst 3 ggr i veckan. Jag började springa på löpbandet, och första gången kunde jag inte springa mer än 500 m sammahängande. Sedan tog det stop. I höstas kudne jag springa 3 km som högst, 3 km på ca 21 min.  Det kändes i hela kroppen. Sen i november har jag inte kunnat springa. Inget alls, för jag har haft sjuka smärtor i lederna, båda knän, armarna och ja det har inte gjort det lätt för mig i utvecklingen av min löpning. Idag ville jag testa, se hur det ska gå, det gjorde inte ont, men gårdagens samtal med Marie som är super motiverad med sin träning och filmen vi såg gav mig en stor push, när jag hade sprungit 2,5 km, att fortsätta, när jag nådde 3 km som jag alltid brukade sluta vid, att fortsätta, lite till, en låt till, bara lite längre.

Jag har aldrig tidigare sprungit 4 km! ALDRIG! Känner mig stolt över mig själv. Det kanske inte blir omöjligt att springa 5 km? Måste fortsätta tänka på målen och pusha mig själv på bandet. Att fortsätta att inte ge upp och se om det är möjligt att spränga fler barriärer. Kanske kanske inte, det har ju trots allt nästan tagit mig ett år att nå 4 km.

Summa summarum för denna vecka blev, Måndag  : SatsEnergy, super tufft och skönt pass, Tisdag: Sats Spinning Blå klass 55 min, super kul spinningpass, där det är 100% hårdträning, Fredag: Löpning, cykling och mage. Får se om det blir ett pass på söndag också. Det visar sig antar jag!

Pst, på bilden ser det ut som om jag inte har någon fart alls, och den står på 1,5 i fart men jag fick stänga av den helt för att ta kortet annars var bilden suddig hela tiden. Kände mig tvungen att förtydliga det.

Ligger i soffar nu och ser på film, helt utslagen, trött, men så glad och nöjd med mig själv!

Run N run!

Jag har svårt med att skriva om mina dagar och tänker vem bryr sig? Samtidigt är det ju bra och skriva några rader för historiken så man kan följa upp när åren går. Idag har jag varit och tränat för första gången på elva dagar. Förkylningen höll så hårt i mig att jag inte kunnat göra annat än sova, och ligga i soffan i över en vecka. Så när jag ställde mig på löpbandet idag hade jag inga större förväntningar på att det skulle bli bra träningspass. Men jag blev glatt överraskad. Det gick inte bara bra att träna utan det gick kanonbra! Jag sprang som om jag inte varit sjuk alls. Det glädjer mig verkligen.

Köpte ett par löparbrallor gjorde jag också. Har haft ett par tråkigt jobbiga byxor som sett ut som styltbyxor som fladdrat när jag sprungit. Nu har jag riktiga löparbrallor som sitter tajt längst hela benen, underbart. Nedan ser ni bild på modellen jag köpte av märket Nike Dri-FIT Filament Women’s Running Tights och dom kostade 350 kr. Nu kommer jag att springa som på moln! Kanske vågar jag mig på lite löpning ute när jag återvänder från min resa. Då kommer dessa användas ännu mer flitigt!

En annan sak idag är att jag har haft utvecklingssamtal på jobbet, som gick mycket bra, och jag fick höra bra feedback samt planera in mål på både kort sikt och lång sikt. Dessa hoppas jag kunna bocka av inom en snar framtid.  Det är bra med utvecklingssamtal tycker jag man får se sin utveckling och ha en uppföljning från föregående möten. Det blir mer tydligt hur det går för en i ens egna tjänst, avdelningen och på företaget som helhet.